Jag har nyligen återvänt till jobbet efter att ha varit 3,5 månader hemma med min son. Upplevelsen har varit tankeväckande. Överallt, på caféer, restauranger, evenemang och till och med på gatan, kom människor fram till mig och berättade hur fantastiskt det var, att jag som pappa, var ute med mitt barn. Jag behandlades som en superhjälte: jag fick uppskattande blickar då jag matade min son med morotspuré eller sökte fram ett skötrum. Detta händer inte till mammor. Tvärtom. Om barnet till exempel börjar gråta, kan det hända att någon kommer fram och ifrågasätter mammans förmåga att ta hand om sitt barn. Om mamman återvänder till jobbet lite tidigare kan hon mötas av elaka kommentarer om hur hon lämnat ett så litet barn hemma.
Pappaledighet – ett ämne som väcker både känslor och debatt. Ändå är det en viktig del av den pågående kampen för jämställdhet och föräldraskap. Att ta pappaledighet är inte bara ett personligt val utan en handling med långtgående konsekvenser både för barnet och för hela samhället.
I dagens samhälle har traditionella könsroller börjat suddas ut och ersättas med en mer inkluderande syn på föräldraskap. Pappaledighet spelar en nyckelroll i denna förändring. Genom att ge pappor möjlighet att vara närvarande under barnets första månader och år stärks inte bara banden mellan far och barn utan även mellan föräldrarna. Detta bidrar till en mer jämställd fördelning av ansvar och möjligheter inom familjen.
Att ta pappaledighet handlar inte bara om att vara hemma med barnet. Det handlar också om att utmana föråldrade normer och förväntningar kring kön och föräldraskap. Genom att visa att män kan vara lika engagerade och kompetenta föräldrar som kvinnor bryts stigmatiseringen kring att ta pappaledighet.
Men trots dess fördelar möts pappaledigheter fortfarande av motstånd och hinder. Kulturella och ekonomiska faktorer spelar en roll i beslutet att ta ledigt från arbete. Många män känner sig pressade att fortsätta arbeta för att upprätthålla familjens ekonomi, medan andra möter motstånd från arbetsgivare som inte stödjer pappaledigheten – även om alla föräldrar har en lagstadgad rättighet att ta ut föräldraledighet. Men i verkligheten kan det vara helt tvärtom, mamman kan tjäna dubbelt så mycket som pappan, och mammans arbetsgivare kan vara en sådan som inte alls stöder föräldraledighet.
För att främja en kultur där pappaledighet ses som en självklarhet och ett värdefullt bidrag till både familj och samhälle krävs det att fler åtgärder vidtas. Det nya föräldraledighetsmodellen är ett steg i rätt riktning, dock behövs det mera. Man måste skapa en kultur som uppmuntrar och stödjer pappor att ta ledigt, samt att utbilda arbetsgivare om fördelarna med att främja föräldraskap på lika villkor. Det är också viktigt att mammor inser värdet av att pappan bär huvudansvaret för barnskötseln i några månader. Det har skrivits mycket om mammor som inte ”tillåter” att pappan blir hemma.
Pappaledighet är mer än bara en paus från arbetslivet. Det är en möjlighet till förändring, till att skapa en mer jämställd och inkluderande värld för kommande generationer. Det är ett unikt tillfälle att skapa en djupgående anknytningsrelation till sitt barn. Genom att uppmuntra och stödja pappor att ta sin rättmätiga plats som aktiva föräldrar kan vi skapa en bättre framtid för alla.
I koordinationen strävar vi efter att stödja utvecklingen av tjänster så att varje familjs unika delaktighet i samhället och jämställdhet i föräldraskapet kan uppnås.
Blogin kirjoitti kumppanuuspäällikkö Urpo Uusitalo.